Har på en hel del sätt lite av en flashback-känsla mest hela tiden just nu. Det är liksom saker som jag varken kan eller vill lufta med hela internet och knappt ens med de som står mig närmast heller eftersom jag då tar bort möjligheten att göra en struts ett tag. Jag kan i alla fall konstatera att det gnager mig och att jag så småningom måste hantera situationen, även om jag (igen) inte har en aning om hur fan man gör.
Jag hatar att vara såhär kryptisk och det ger såklart inte någon annan någonting att läsa lösrykta kryptiskheter heller. Men det ger någon form av lugn att släppa lite på trycket mitt uppe i strutsbeteendet.
Annars då, är jag mitt uppe i en jobbhelg, bokstavligt talat. 13 timmar avklarade, 13 timmar kvar att klara av imorgon. Jag känner mig en aning omotiverad och egentligen mest sugen på att sätta mig på ett tåg ut i Europa och ramla av jordens yta en stund framöver. För trots att livet ger mig huvudbry av det tråkiga slaget ska det bli helt fantastiskt jättegrymt att få komma iväg på den här resan. :)